Jag satt på fiket med en vän igår. Hon är som en vitaminkick den fröken, jag blir så full i energi och blir så glad av att vara i hennes närhet. Hon är så härlig!
Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord som vanligt och kom in på mina vänner i allmänhet. Och jag har nog världens bästaste vänner. De är så fantastiska allesammans alltså. Så underbara med min son, leker och respekterar honom. De hjälper till då de kan. Det underlättar så otroligt för min del då jag inte har den energi som jag önskar att jag hade varje dag, för att leka och busa med honom... Att de kommer förbi, häckar här ett tag och busar lite med honom så jag tex får diska ifred är så himladens mycket värt. Jag älskar mina vänner. Allihopa.
De brakfester vi hade i våras här i lägenheten är ju ett strålande exempel på hur bra de är. Trots att vi var 30 pers i kök, vardagsrum och balkong så syntes det knappt efteråt. Inget sull, inte så mycket spill, inget glaskross... ingenting. I vanliga fall skulle nog hälften av dem ha spårat ut rejält... men inte då de är hemma hos mig. Det tycker jag är skönt.
Men som min vän sa, ens vänner speglas av hur man är själv. Och jag hoppas att jag är en bra människa. För som hon sa: "Dåliga människor förtjänar inte bra vänner" Hahaha...

En annan sak vi kom in på är otrohet... Ett gammalt ex till mig hörde av sig i lördags natt. Sent som fan, så snarare på morgonkvisten liksom... Han skrev något i stil med att han ville ha en bild skickad till sig. Men vad?? Jag svarade på söndagsmorgonen och frågade om inte han har en fru som kan hjälpa honom med det?! Och jo, visst har han det. Men hon var inte intresserad av att skicka på mobil. Och då vänder han sig åt andra alltså....
Nu till min fundering... Vad är det som gör att en människa tycker att det är okey att vara otrogen?! Missförstå mig rätt här nu, att skicka sms till ett ex med sexuell anspelning kanske inte räknas som att vara otrogen... men ändå. Bara tanken av att vända sig till någon annan än sin partner, borde det inte börja ringa några varningsklockor då??
Jag menar.. jag har varit den andra kvinnan i flera olika fall. Och jag skiter fullkomligt i om någon är otrogen med mig, då det inte är mitt ansvar eftesom det inte är JAG som är i ett förhållande. Alltså ligger hela det ansvaret på honom. Visst kan det anses vara dålig moral av mig, men som sagt. Det är inte mitt problem. Sen att den dåliga karman kommit och bitit mig i knäna ett par gånger efter jag varit ute på bravader är ju en helt annan sak...
Men det här exet nu då... han menar ju att det är bra med sin fru... Att han är glad och lycklig med henne och deras lille skrutt de fått ganska nyligen. Varför gör man så då helt enkelt? Och det är ju inte bara han som håller på så... det finns ju så otroligt många som är ute och jagar trots att de ha partner hemma. Och övervägande del av dem är karlar... De verkar inte ha någon skam i kroppen som kan vara ute och flänga runt utan att få dåligt samvete alls... och dessutom göra om samma sak flera gånger. Är en kvinna otrogen mot sin partner så gör hon ju något åt det inom en svar framtid. Kvinnor är inte gjorda att vara systematiskt otrogna... då bryter de upp ifrån sitt förhållande och håller inte på och inväntar detta jävla "sen" överhuvudtaget. (och en utläggning om ordet "sen" kommer.... senare... ;) )

Nåväl. Det var väl det jag behövde få ur mig nu...