eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

Arbetsintervju!

Kategori: Allmänt

Har jag varit på idag. Fast inte för ett jobb för mig såklart... utan för vår sommarpersonal på jobbet. Var möte med en tjej idag på förmiddagen så sis tog sjuklingen ett tag då jag är hemma idag också och vabbar med honom. Hon var jättetrevlig iallafall och jag hoppas det blir hon i sommar. Kommer nog bli skitbra!

Lilleskrutten är sjuk som sagt och snorar, hostar och gnäller massor. Lite lätt feber och allmänt hängig. Fast idag är han ju tusen gånger bättre än vad han var igår. Så typiskt. Gillar inte att vara hemma och vara onyttig egentligen... vill ju jobba! Så igår fick jag ett städryck och putsade ALLA fönster hemma, både invändigt, utvändigt OCH emellan. Shit oh my god vad jag är bra. Och satans mycket renare blev det också... innan kunde man ju knappt se ut liksom. Och nu ser man ut. Väldigt bra. Nästan så jag går in i balkongdörren i tron att den är öppen då jag ska ut och röka liksom... HAHA.

Dagen idag blir ju lugn också... Lillskiten sitter och leker med lego (läs stökar ner förfärligt mycket) och jag ska väl försöka göra något vettigt med mitt liv. Läste ut boken jag fått låna av Lady K igår och den var sjukt bra. Så jag ska väl försöka läsa ut den boken jag fick av fröken också... pessimistboken. Thats me liksom... :p Den är väldigt underhållande iallafall och jäkligt givandedå jag känner så väl igen alla funderingar och beteenden i boken.

LillMissan sköter sig exemplariskt fortfarande och är så rackarns söt. Nu kommer hon och kelar för fullt så det känns ju tryggt. Men hon sover mycket, precis som sin husse. Tröttmössor allesammans! Igår skrattade jag som fan åt henne... för istället för att ligga i handfatet som hon brukar intog hon nu vasken i köket och bosatte sig där. Jäkla sötmisse...

Saknar karln så jag går sönder men det är ändå lättare att uthärda saknaden nu... jag vet inte vad som är annorlunda, men något är det. Det känns lugnare och stabilare mellan oss och det är så satans skönt. Och livet är så fruktansvärt intressant nu alltså... Spännande som fan. Jag får ju nervösa ryckningar av Det Stora Beslutet men samtidigt så känns allt så självklart. Bara tiden får utvisa hur det kommer bli, självklart, men det är stort. JätteStort. Och läskigt. Lilla jag, flytta, byta jobb, byta umgänge, lämna vänner, familj, trygghet.... Allt för att kasta mig i armarna på något helt okänt. Lääääskigt.... Men det är långt kvar. Och mycket ska lösa sig innan dess.... Men det är härligt att tänka på det, på framtiden som så snart kommer vara min vardag. Och jag kommer älska varje sekund av det. Förstå vad härligt att få bråka om disken, tjöta om tvätten, bestämma vad man ska äta, somna brevid varandra varje natt, bli osams och sams igen, att få älska varandra alldeles innerligt, att få vakna upp med min underbara familj varje morgon, känna tryggheten i hans famn, att få se pojkarna leka tillsammans, vara stolt över dem, att känna att man lever.... varje dag. Och känna lycka över att jag gjorde det valet jag gjorde.... Wonderful. Det kommer bli skitjobbigt, det är jag VÄL medveten om. Men det känns som att det är det värt för att få det jag vill ha. Min karl, en familj... ett liv. På riktigt.

Just det. Karln satt i lördags och ritade på en tatuering, med en penna i vardera hand och en i munnen. Dessutom hade han en tidning över teckningen så han inte skulle kladda ner motivet med handen när han målade... Grejjen var att LilleSkrutten satte sig brevid honom och började rita han också och efter en stund sneglade karln på skrutten och insåg att han satt precis likadant med tre pennor och en bok som kladdstopp... Det är ju verkligen humor hur mycket skrutten imponeras av karln. Sötnötter.

I helgen ska skutten vara med sin pappa också, ska bli skönt att få vara lite barnledig och bra att skrutten får lite pappatid. Han fick en släng av saknad häromkvällen och ville ringa till pappan. Vilket han fick såklart och de pratade väl en stund... Det är inte ofta han ber om att få ringa till honom och jag känner att det inte är min uppgift att påminna honom om att ringa heller... Skutten får höra av sig när han vill helt enkelt... Men det är skönt att de får lite kvalitetstid till helgen, det behövs för deras relation och framför allt för Skuttens manliga förebildsbehov...

Nu fick jag besök...

Kommentarer


Kommentera inlägget här: