Världens roligaste uttryck alltså. "He´s the man!" Men man måste ju säga det precis som karaktären Barb i "New adventures of old Christine"  Galet roligt verkligen!

Har haft en alldeles underbar helg med mina älskade sötnosar av alla slag. Min knäppa familj, mina underbara vänner, min fina lilleskrutt och så givetvis den underbaraste av dem alla... min karl. Det har varit helt sagolikt fantastiskt att få träffas lite, göra massa trevliga saker och bara få vara. Få lite tid ihop liksom... Splendid liksom. And he´s the MAN! :D

Följde med till tåget förrut när han skulle åka hem, jag hatar verkligen avsked. Det lägger sig som ett band över bröstet, gråten i halsen och hela kroppen bara skriker av obehag. Fy fan alltså.... Jag får ju trösta mig med att det inte kommer vara såhär förevigt och att det faktiskt blir lättare för varje gång, eftersom jag blir säkrare och säkrare på oss och hela vår situation. Det är helt sjukt att han äger mig rent känslomässigt.... jag är hopplöst tokförälskad och helt galet kär i den där mannen. När jag tittar på honom så reagerar kroppen rent fysiskt, ungefär som ett rejält sug efter godis, känslan när man lyssnar på en skitbra låt, ser något galet roligt mm... den här sugande "ge mig, vill ha, behöver" -känslan... Jag har känt stark attraktion tidigare, med flera stycken pojkar som fått mitt hjärta att slå hårdare... men jag kan ärligt säga att det är inte i närheten av vad jag känner nu. "Sparvhjärta" är karln förklaring på känslan... och det är fan sant. Vi är två sparvhjärtan... Helt skruvat verkligen att han kan påverka mig så. Eller, inte själva honom, för det är ju inget han gör medvetet eller inte heller omedvetet. Det bara ÄR så helt enkelt. Love, love, love....

Pratade med min solstråle tidigare idag också, om bröllopsbestyr och om hans fina dotter som äntligen fått komma hem ifrån sjukhuset. Hon är så sanslöst söt den där ungen och jag är så glad över att hon mår bra nu!! Och jag är så glad att han äntligen är lycklig. Att gifta sig är stort, självklart inte större än att få barn, men ändå så stort. Och jag är så glad för hans skull. Men samtidigt måste jag erkänna att det hade varit galet intressant om han och jag hade blivit något när vi först träffades, jag undrar hur livet hade sett ut då?? :p Shit, då kanske jag hade bott utomlands!? Haha. Det är jävligt kul att tänka på hur saker kunnat bli... iallafall när det är saker som inte gör ont i hjärtat! Men hur som haver... han saknar mig iallafall... och jag saknar honom också! Verkligen massor, han är en glädjespridare och alldeles jättehärlig som person! Jag hoppas verkligen att han (och familjen) kan komma till sverige i framtiden... det vore så rackarns trevligt! För jag kommer ju tveksamt ta mig utomlands liksom... ;)

Lilla missan sköter sig alldeles exemplariskt men det kommer nog bli konstigt för henne när hon förstår att husse är borta ett längre tag... Men hon kommer bra överens med mina katter och med LilleSkrutten. OCh hon tyr sg till mig också, när jag sminkade mig imorse låg hon nedanför mig i handfatet och myste. Och för en stund sedan diskade jag och då satt hon på bänken brevid och höll mig sällskap. Söta, söta lillemissan... Tror det här bli bra alltså....

Saknar... saknar... saknar....

...Livet är bra jävla spännande nu...

.