eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

Vilken insikt...

Kategori: Allmänt

Var och handlade idag, efter att jag lämnat lilleskrutten hos mina päron, handlade cigg och behövde inte visa leg trots att det var inventarien som jobbade i kassan... Såg hur de andra i kön tittade skeptiskt på mig då jag stod där i full vintermundering och flätor i håret. Såg hur de tänkte att den där lilla inte är en dag över 18.... Såå, då tänkte jag ju genast på en replik jag skulle säga ifall någon påpekade att jag nog inte var 18. Och då, någonstans där i tankebanan, kom jag på att det snart för fan är 10 ÅR sedan jag fyllde arton. (jaja, inte riktigt än... men ändå) Alltså... det är ju helt sinnessjukt verkligen. Jag kände mig så satans gammal. Hua, livet rinner ifrån mig utan att jag märker det... :S

Ska upp och jobba imorgonbitti. Känns ju sisådär eftersom jag inte är ett dugg trött just nu och jag ska upp om 6 tim ungefär. Lyckat. Eller inte. Har haft en trevlig kväll iallafall, men delar av TopNotchLigan... Vi håller hårt på våra fredagstraditioner!! Mysigt...

Körde ett race i pulkabacken idag också... Min fina lilleskrutt är ju bara för söt som vill åka pulka med sin mamma, problemet är ju att han hela tiden ska styra vilket resulterar i att vi välter sådär lagomt halvägs i backen. Och snurrar rätt ner i snön. Fan, jag höll på att göra en bakåtkullerbytta när han tvärsvängde i full kareta och vi ramlade av bobben.. och SÅ vig visste jag inte att jag var ens... Kommer nog kännas finfint i kroppen imorgon. Haha. Men vi garvade gott under eftermiddagen och avslutade åkningen med en härlig lunchfika tillsammans...

PÅ tal om det verkar medicinen fungera. VERKAR ska jag väl påpeka, för med min jävla tur är helvetet tillbaka efter att kuren är slut.. Suck liksom. Har RÖVONT i armbågen också... jag vet att jag inte ska klaga, men risken är ju att det är en allvarlig störning i armbågen nu eftersom det håller i sig så länge. Har ju överansträngt den armbågen tidigare men då lyckades det gå över. Så... bara att hoppas på det bästa. Känns ju inge vidare att ha en trasig armbåge på ena sidan och en trasig bröstmuskel på andra... Inte lyckat. Men jaja... jag vet att jag inte ska klaga. Det kunde vara betydligt värre. Och dessutom så handlar det ju mycket om inställning. Om jag går och nöter att kroppen gör ont, om livet är skit, om att allt är piss och känner mig som ett jävla offer... Då kan det ju inte heller BLI så mycket bättre heller??? Inte för att jag på något sätt någonsin sett mig själv som just ett offer... aldrig.... men ändå. Positivt tänk ger positiva reaktioner.

Funderar på allvar att åka till Danmark. Jag känner ett starkt sug.

Natt...


.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: