Ja shit ja... senaste inlägget var ju sanslöst deprimerande. Och livet känns väl så i stora drag fortfarande, iallafall inom kärleksområdet. Hopplöst fall och doktorn grät. Jag vet verkligen inte hur fasiken jag ska göra... Jag vet ju att det är min hjärna som hakat upp sig på all denna soppa. Och det är ju bara min egna tankegång som kan förändra något... Men det är, som jag alltid brukar säga, så otroligt lättare sagt än gjort. Min kropp, mitt hjärta och min själv vibrerar och värker. Jävla fan alltså...

Sen senast har jag varit med älskade Superfröken i grannstan och busat. Det var en sanslöst kul kväll, själv blev jag bra jävla dragen och däckade i soffan på nattkröken... Haha. Så kan det gå! :P Den här drömmannen var tyvärr inte ute vad vi såg, däremot så blev vi genom frökens vän inbjudna på förfest hos the man himselfe... och hans sambo! *hahaha* (jag behöver inte övertydliga att vi inte gick dit va?!) Det var jättemysigt att leka med fröken, hon är det finaste i hela världen och jag blir så orolig när hon inte mår hundra i psyket. Fina fina fröken, hon är värd det absolut bästa... Hur som helst, det kom hem några kompisar till fröken och vi partade. Spriten tog som bara fan, nästan hela flaskan Razz gick ju åt så det var väl inte så konstigt. Ut på krogen och dansade, trots att jag ifrån börjarn inte ALLS var sugen på det. Men det var så kul verkligen!!!! :D Sedan när vi väl kom hem snurrade hela världen och vi fikade, sedan däckade jag som sagt... Så jag kände mig inte sådär överdrivet glad och pigg när jag skulle åka tidigt på söndagmorgon för att hämta upp Lille Skrutt hos min syster. Men det gick vägen och väl där upptäckte vi att vi missat bussjävlen tillbaka till stan. 2 dm nysnö, tre väskor, en monsterunge och hjärnblödning. Kändes ju inte så vidare värst bra... tills jag kom på den oerhört braiga iden att det för tusan finns taxi där i stan!!! (vilket är en saknad grej här hemma pga idiotupphandlingar) Så sagt och gjort... vi beställde en taxi jag och Lilleskrutt och åkte med den till stationen för att ta tåget hem, som var invaderat utav högljudda, hormonstinna 18åriga sthlmbrats... Hövva alltså! Men hem kom vi tillslut... hem till barnkalaset. Shit vad jag kände mig taggad... :D Men allt gick bara fint och tillslut kom vi hem och jag fick soooova.

Måndag morgon så var det tillbaka till verkligheten... Men jag har lagt om rutinerna nu så vi stressar inte lika mycket varje dag. Och det känns oerhört bra. Jag försöker förklara för skrutten att allt blir så mycket enklare om han lyssnar på mig och gör som jag säger så vi slipper bråka. Och han börjar väl förstå det. Men ignorerar det såklart så mycket han bara kan... :D Jobbet har tidvis varit oerhört jobbigt, men det är skönt att det händer lite. Jag kommer på mig själv att inse hur jävla vuxen jag är. Som lever ett vuxet liv. Alltså, jag VET ju att jag är vuxen... men på något sätt lever jag väl fortfarande kvar som när jag var 16 typ. Men nu har man ju jobb, ansvar, mm... Galet verkligen när man börjar tänka på det. Dessutom så har jag blivit så satans strukturerad och planerad på senaste tiden, trots att jag har bitchat om att jag tappat focus, men allt flyter på sanslöst bra nu och det underlättar ju vardagen otroligt.

LilleSkrutt har varit och lekt med en dagiskompis idag och levererades till dörren vid 18. Oerhört skönt. Så idag har jag varit ledig ifrån jobbet och faktiskt fått en massa saker gjorda. Har målat en tavla idag också, restultatet vet jag inte riktigt hur det blev... men jag gillar den och det var så härligt att ha inspiration igen. Och lite energi!!! Fantastiskt! Det kan ju även ha med att göra ett visst vrålsnyggt penntroll som ser till mig ibland. Det behövs rent horomonellt. Jag mår så betydligt mycket bättre när jag får sex, jag har inte lika ont i muskler och leder, samt att psyket är lättsammare. Härligt... :p Det finns mycket i övrig att önska i livet... mycket jag skulle vilja förändra och önska att jag fick!! Men det mesta kan jag tyvärr inte göra något åt... bara förändra min egna inställning till det. Och min inställning nu är bara att få vardagen att fungera, planera mitt liv (jisses, jag är ju redan inne på semesterplanen med bokning av stuga mm!!! ) göra roliga saker mellan varven, få avlastning med lillemannen trots att jag inte ska jobba, sköta mat och sömn, ha sex och bara stressa ner. Så hoppas jag att allt kommer att lösa sig med tiden. Jag mår inte så dåligt längre, jag göra allt i min makt för att hålla tankarna därifrån, ifrån det där stora svarta hålet i hjärtat som sakta håller på att förgifta mig... Men jag kan inte säga att jag mår bra... men det är okey... och det är tillräckligt just nu... och det hela handlar väl om hur man ser på saken. Om man skulle jämnföra så upptäcker man att det finns folk som har det tusen gånger värre. Allting handlar om perspektiv!

                                                 (positivt tänkande här nu... fake it until you make it!!)

                                                                                       Hell yeah.

Saknar mina fina vänner massor också. Jag fick sms idag och skämdes ögonen ur mig då jag insåg att det ALLTID är han som hör av sig till mig... fy fan vad jag är usel. Jag som tycker så mycket om honom, leka med honom och ungarna, fika och kackla skit. Världens bästaste M ju!! Och ändå hör jag aldrig av mig självmant, utan svarar på tilltal bara. (och knappt ens det) Urrk. Han är ju inte heller den enda jag beter mig sådär emot. DET ÄR INTE MENINGEN!! Bara jag som är lite off mellan varven. Vet inte riktigt vad jag håller på med, vännerna är ju det viktigaste i livet... Ska skärpa till mig med det.

Bäst i musikväg just nu är iallafall Kings of Leon´s låt "Use somebody" samt Fall Out Boy´s låt "She is my winona" Sanslöst bra alltså... Jag bara längtar efter någon bra konsert, något att se fram emot till sommaren... Fuckit.

Nepp.. söva sonen, fixa det sista, ev kaffebesök, duscha och sedan bädden för skönhetssömn. Nya friska tag imorgon.

YAY!