Citat...
Kategori: Allmänt
Vi kom ju även osökt in på mitt liv och min skit... den konstanta skiten. Och då sa fröken en sak:
"Man lär gå i mycket skit för att inse att man blir lortig..."
Och det är ju så sant. Och så klokt sagt. För hur ska man annars kunna förklara varför man gör samma misstag om och om igen??
Nåväl... pappan ska ha LilleSkrutt i helgen nu, han ringde faktiskt både för någon dag sedan och idag. Men givetvis så kommer han och hämtar imorgon. Det går verkligen kanonbra för honom att ha sonen "långhelger". Jepp jepp. I vilket fall så pratade jag med LilleSkrutt om vem som kommer i helgen då vi gick ifrån dagis igår. Lilleskutt trodde ju att det var fina fina karln som skulle komma, han hade inte en tanke på att det var pappan. Vilket känns sådär om jag ska vara ärlig. Både eftersom det är hans egna pappa och han bryr sig liksom knappt, frågar inte efter honom, ber sällan efter att få ringa mm... Medans tjötet om karln ALDRIG tar slut... Ungen älskar ju honom och är som en minikopia av honom. Och det gör sååååå förbannat ont i hjärtat på mig. Idag pratade vi om det och jag förklarade att mamma är kär i kalrn, men att han inte är kär i mig. Och det accepterades väl men med en suck. Är glad över att de bara hann träffas en kväll innan han åkte hem igen. För hade de lekt hela veckan hade LilleSkrutt varit helt förstörd han också.
Har pratat så mycket med mina fina vänner senaste dagarna. De är ju så underbara. Och Lady K. Jisses. Jag finner liksom inte ord för hur mycket jag älskar dem. Allesammans. Vad tusan skulle man vara utan vänner egentligen?
Och ja... jag vet vad jag måste göra. Och det är att skriva om alla sagor nu. Det finns inga lyckliga slut, jag har börjat märka det jag också. Hoppet tar liksom slut.... Och ändå på nått sjukt vänster, så finns det där. Hoppet. Ligger och pyr där längst inne.
Felet är väl bara att jag hoppas på en omöjlighet?!
.
Och det är ju så sant. Och så klokt sagt. För hur ska man annars kunna förklara varför man gör samma misstag om och om igen??
Nåväl... pappan ska ha LilleSkrutt i helgen nu, han ringde faktiskt både för någon dag sedan och idag. Men givetvis så kommer han och hämtar imorgon. Det går verkligen kanonbra för honom att ha sonen "långhelger". Jepp jepp. I vilket fall så pratade jag med LilleSkrutt om vem som kommer i helgen då vi gick ifrån dagis igår. Lilleskutt trodde ju att det var fina fina karln som skulle komma, han hade inte en tanke på att det var pappan. Vilket känns sådär om jag ska vara ärlig. Både eftersom det är hans egna pappa och han bryr sig liksom knappt, frågar inte efter honom, ber sällan efter att få ringa mm... Medans tjötet om karln ALDRIG tar slut... Ungen älskar ju honom och är som en minikopia av honom. Och det gör sååååå förbannat ont i hjärtat på mig. Idag pratade vi om det och jag förklarade att mamma är kär i kalrn, men att han inte är kär i mig. Och det accepterades väl men med en suck. Är glad över att de bara hann träffas en kväll innan han åkte hem igen. För hade de lekt hela veckan hade LilleSkrutt varit helt förstörd han också.
Har pratat så mycket med mina fina vänner senaste dagarna. De är ju så underbara. Och Lady K. Jisses. Jag finner liksom inte ord för hur mycket jag älskar dem. Allesammans. Vad tusan skulle man vara utan vänner egentligen?
Och ja... jag vet vad jag måste göra. Och det är att skriva om alla sagor nu. Det finns inga lyckliga slut, jag har börjat märka det jag också. Hoppet tar liksom slut.... Och ändå på nått sjukt vänster, så finns det där. Hoppet. Ligger och pyr där längst inne.
Felet är väl bara att jag hoppas på en omöjlighet?!
.