eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

Oh shit...

Kategori: Allmänt

Jag och skrutten kom till kliniken i tisdags med packade väskor eftersom det var ett pitstop innan semestern... Skrutten var jätteduktig och satt utanför undersökningsrummet och väntade tills jag var klar. Inne hos gyn träffade jag en jättetrevlig läkare, en ung tjej som var väldigt omtänksam och ordentlig. Allt såg okey ut vad hon kunde se, men givetvis har jag ju en cysta igen. En stor sådan också. 4x6 cm på högra sidan. Inte så konstigt jag har ont då... :o Känns ju förjävligt att det låg till så, men samtidigt blir det ju många koller nu, extra koll på mig och det är ju faktiskt positivt och känns rättså bra. Är dock skraj att den där jävlen ska ställa till med några problem i magen, gå sönder eller så... För det kommer göra ONT.
De ville att jag skulle komma tillbaka på fredag för en till undersökning, men jag lyckades deala till mig att få komma på måndagen. Är ju för tusan på semester nu och vill inte avbryta den om det inte är absolut akut. (vilket det inte var nu som det ser ut, det försäkrade läkaren mig)
Karln blev såklart orolig när jag ringde honom och berättade och jag själv kände mig som i en dimma bara... Så mycket tankar om det mesta... Men det är bara att hoppas att allt går bra. Jag känner ju den där jävla grejjen i kroppen, det känns inte bra alltså....

Kom upp hit i tisdags eftermiddag efter en bra tågresa... Både jag och skrutten somnade och sov första etappen... som var på 1,5 tim nästan!!! :D Tröttmössor vi! Sedan mötte vi upp älskade karln och så blev det mys hela kvällen. Skrutten hade ju så svårt att komma till ro så han somnade ju jättesent. Men inatt gick det lättare, så slocknade han vid 21.10!

Idag ska vi ägna oss åt att gå på stan och sedan iväg och leka med skruttens bästaste kompis på Mulle Meck...

Det känns så jävla bra att vara här uppe. Det känns så självklart och som hemma. men samtidigt tror jag inte att jag insett att jag ska lämna "hemma"... På riktigt. Det inser jag nog när flyttlasset går. Det känns skrämmande och jätteläskigt och VM i hemlängtan. MEN... det kommer att vara värt det, för att få vakna varje morgon brevid den där underbara sötgröten... det är så fantastiskt!!

Yepp. Ny dag, nya tag!!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: