eyesan

LilleSkrutten var hemma med sin pappa i torsdags, han led utav en allvarlig släng av pip och gnällsjukan och den gick ju bara över efter en dag med sin pappa. Jag hade en skitdag på jobbet och kände mig surt irriterad. Inte ofta det händer faktiskt...
Fredagen var skrutten på dagis igen och det gick bra, alla ungar var sjukt taggade för kalaset på kvällen sen och skrutten också. Så pass att han fick ett mindre psykbryt när vi var hemma hos mina päron då han surade ihop och var hysterisk ett tag... Han var snorig, trött, gnällig och jättespänd inför kalaset. För sen när vi kom ner till bystugan gick allt galant och ungarna började droppa in. Galet många ungar (läs typ 23) och det var faktiskt oerhört läskigt att ha hand om alla ungar, se till att de inte slog sig, att alla trivdes... Huga!! Det var två föräldrar som stannade kvar med sina ungar så det var ju faktiskt skönt! Det var lite kämpigt med två av ungarna, den ena ville till mamma och den andra var jätteblyg och stod först bara i hallen och trampade. Men efter en halvtimme ungefär var alla ungarna i högform och jag kan ju tacka för att vi var i en bystuga då det är HYSTERISKT mycket spring, bus och röj i 6-åringar!!!
Såå... allt gick bra och jag kom ihåg allas namn förutom en liten jättesöt tjej som jag inte hade en aning om vem hon var.... :S Tills mamman hämtade henne, då föll poletten ner hos mig! Haha... inte lätt liksom. TACK till pappan, Mami och Papi för all hjälp. Det hade blivit lite väl mastigt utan deras hjälp faktiskt... (läs outhärdligt galet)

Kom hem på kvällen och var helt färdig, skulle ju upp och jobba på lördagen så jag kunde inte ens ta en öl som jag längtat desperat efter... Kom upp till jobbet på morgonen och möttes av min favoritgäst som hade längtat efter mig. Han är verkligen jättetrevlig och så... mina chefer tror dessutom att han bor hos oss bara för att han är betuttad i mig! Mouhahaha.... tyvärr är jag ju böjd att hålla med dem, då jag vet att jag på något skumt vänster drar till mig män i 40-60års åldern... varför vet jag... Men jag tycker det är ganska skrämmande att det verkar vara helt okey för en man att råflirta med sexuella anspelningar med mig trots att han aldrig sett mig förrut, inte vet hur gammal jag är eller om jag ens skulle ta det på rätt sätt... Galet!! Men just den här gästen är ju bara genomtrevlig och så, en sån person man skulle kunna ta en öl med på krogen och bara kackla lite skit liksom. En ybersocial människa med härlig humor! Slet iallafall som ett djur på jobbet, stördt mycket att göra och alledes förlite tid. Huga. Sedan hem och så däckade jag i soffan i två timmar medans lilleskrutten kollade på en film. Härligt, härligt....

På kvällen dök mina fina vänner upp, vi skulle ju ha en mysig och lugn hemmakväll och jag skulle bara ta det lungt, äntligen dricka någon öl och hejja på La Voix... Dricka öl och hejja på gick ju strålande, (Go Malena, GOOO!!!)  men det blev ingen hemmakväll här inte. Utan en tokig utgång och vi hade galet kul faktiskt! Dansade massor och drack en del... Huga. Jäkla fylletratt liksom. Att jag inte lär mig att jag inte ska dricka när jag sovit förlite... Eller iallafall dricka en smula mindre då liksom... Men jaja... det var som sagt jättekul och jag träffade på en massa folk... Det absolut roligaste var då herrn beslutade sig för att dra med sin bror och gå in på krogen. Och bror har jag inte sett på typ 10 år, det var min första kärlek och jisses vad jag var kär i honom när jag var liten. Gosh... och som sagt, jag hade inte sett honom på många, många år så det var ju galet att träffa honom en sväng igår. Stod och pratade ett tag innan hemgång vid bilen, men då var jag nog lite för full för att koncentrera mig... Jag saknar den där herrn faktiskt. Lillebror alltså. Storebror förstår jag inte ens vad jag såg i på den gamla goda tiden... för det ser ju ut som honom, ett par år äldre nu då, men det finns liksom inget där och jag förstår inte att det ens funnits något!! Livets vändningar... Men jag saknar lillebror, jag saknar hans närhet och våra konversationer. Jag saknar att ligga i soffan och mysa med honom... Jag saknar allt!! Men eftersom hjärtat finns någon annan stans så fungerar det ju liksom inte. Jag är kär i den där fina fina karln, men jag saknar lillebror ändå. Konstigt? Inte för mig... Jag har så jävlarns mycket kärlek och känslor för människor runt omkring mig och jag skiter i om det är konstigt för människor att förstå. Kärlek är livet... Vänner, familj, partner... whatever. Bättre att älska än att hata.

Och på tal om kärlek. Jag är tamefan helt jävla äckelkär, tredje gången gillt nu och jag hoppas innerligt att det håller nu. Jag har gett strikta restruktioner om hur han lär hålla mig kvar... keep the bitch happy... Och jag hoppas att han förstår denna gång och verkligen kämpar! Jag kommer ge honom hela mitt liv så det är fasiken det minsta jag kan begära av honom. Galet, galet, galet.... Han är en sån fin människa, han får mig att må så satans bra (och jävligt dåligt också när han kryper in i sin egna värld) Han är min, bara min och jag längtar så förbannat efter honom. Han är min man. Den finaste i hela världen faktiskt. Hua.. den kärleken, den kärleken.... *suckar kärlekskrankt*
Varför ska man ta den lätta vägen genom livet liksom?? Snacka om att jag tar överkurs efter överkurs och jag hoppas verkligen att jag tar examen med flaggan i topp. Jag vill ha allt detdär.... allt detdär fina rosa krusidullet ... och jag vet att det kommer bli förbannat bra bara allt annat kommer lösa sig runtomkring. Men det kommer bli tufft. Som bara fan.

Bedriver dagisverksamhet här idag, Skruttens kompis är här och leker... Känns som en ypperligt bra idé då jag är sådär härligt "dagen efter-seg".... Wieehhoo...

Jaja... Bla, bla, bla, bla...