eller LilleSkrutt iallafall. Han drog med sin bästaste kompis och familj. Hua. Första gången jag lämnar bort honom till någon annan än släkt och vänner liksom. Första gången han sover borta - i två nätter -  utan någon "nära" med sig. Och det känns i mammahjärtat. Äckelnervös och saknar enormt mycket. Blev alledes gråtfärdig när han skulle åka! Min bäbis är fan ingen bäbis längre. Han är en stor kille som tycker mamma är pinsam när hon vill hålla handen när vi är ute och går. Min skrutt. Min STORA skrutt! Men han kommer få buskul där uppe och kommer leka sig heeeelt slut. Och åka skidor. Wieehhoo... :p

På tal om skrutt så blir jag förbannat trött på att jag behöver kontrollera pengarna. Att jag behöver påpeka att de saknas. Att han saknar ansvar över situationen och inte ser det som en självklarhet. Att det tydligen bara är självklart i min värld... Jag blir mest förbannad över att jag måste vara så jävla förstående hela tiden. Klart jag förstår, det är kärvt för många av oss just nu... klart pengarna inte räcker till... (men då är det tydligen ändå helt okey att jag ska fixa allt?!? Klart jag gör det. Det är min son. Men det ska inte behöva vara så... han är inte bara min trots att det känns så väldigt ofta...) Men det är inte pengarna det handlar om. Det är ANSVARET.

Och som grädden på moset finns det en till som saknar en stor skopa ansvar och självinsikt. Herrejisses. Karln är tillräckligt gammal för att han ska kunna ta hand om sig själv men ändå lever han i någon annan värld. Jag blir fruktansvärt ledsen och fundersam. Hur fan kommer det bli sen då? Han menar att det inte alls kommer vara såhär "sen"... men nu är botten verkligen nådd både för mitt tålamod och i hans liv och när fan ska han börja jobba på att komma upp igen då? Detta "sen" kommer snabbare än vad vi tror... Jag kan inte släppa ALLT jag har här, inkomst, boende, nätverk, vänner... till en situation där uppe som är något helt annat än vad jag söker. Jag vill ha det tryggt och stabilt. Inte att varje månad känna ångest för att pengarna inte räcker till, att bara gå hemma och dra benen efter sig... all leva något jävla skitliv där man aldrig kan känna sig nöjd över tillvaron. Jag har redan levt det där livet. Jag vill aldrig hamna där igen.
Allt jag har i livet nu har jag jobbat mig till. Jag kommer inte ifrån någon fin familj som brytt sig om fina statussaker. Det har inte funnits någont intresse och inte heller ekonomin för det. Jag vet mina föräldrar haft det asjobbigt rent ekonomiskt när vi alla växte upp och det enda jag känner för det är faktiskt lättnad. Förstå om jag fått allt serverat? Hur jävla syltryggig hade jag varit då?? Nej, för fan. Jag är GLAD över att jag fått kämpa. Jag vet hur det känns då man får första lönebeskedet och man känner ren lycka över att detta är mina pengar... som jag jobbat ihop. Fy fan vad jag är bra.
Jag vet också hur det känns att aldrig ha pengar, att känna grov ångest varje gång räkningarna ska betalas då jag inte haft några... Att jobba idiotpass på 14-16 tim på två, tre olika ställen, tre dagar i veckan och ändå aldrig få ihop ekonomin eller ens vardagen.  Jag har redan levt så och det är inget jag vill uppleva igen. Så därför funderar jag mycket eftersom det är tydligen så livet ser ut däruppe. Och ibland blir jag rädd att jag kommer släppa allt jag har här just för att hjärtat skriker så satans mycket efter honom. Suck. Jag pratade allvar med honom igår om det här och jag hoppas att han inser att han har lika mycket han måste styra upp innan det blir något seriöst med flyttplanerna. Och tills vidare får vi ju nöta på som vi gör... Helvetesjävlapissskit vad det är frustrerande då jag vill ha honom här jämt. Men nu är det inte långt kvar innan jag får ligga brevid honom och känna han sniffa mig i nacken. Lovely. Det varar ju iallafall ett litet tag... :p

Nåväl. Jag såg Jay Leno igår och jag kan nu erkänna på fullaste allvar att jag är djupt imponerad av Herr President. Bara en sån grej att en nuvarande president är med i showen är grymt häftigt!!! Det är en alledes fantastiskt människa, han är oerhört intelligent och trevlig. Han är smart, rolig och väldigt vis. Han har de bästa värderingarna och han är så godhjärtad. Han förstår att det kommer ta tid och han vet att folket kommer klanka ner på honom. Allt detta vet han om, och istället för att börja bitcha.. ber han folket ha tålamod. Att de ska ha tillit och att de alla kämpar åt samma håll. Och jag tror och hoppas han kommer klara av att styra upp ekonomin. Mycket för att han har de bästa förutsättningarna eftersom han är just den han är. Fullt medveten och oerhört beslutsam. He is the MAN! Och det jag reagerat starkast på är att han svarar på frågor. Raka svar och inget lullilull som andra politiker håller på med och de aldrig kommer fram till en slutsats... Obama ger raka svar. Me like.
Jag gillar Obama verkligen. Smart, smart, smart.... Han har ett speciellt sätt att prata till folket med.. och det tror jag är just det han kommer vinna genom. Folk förstår honom. Och jag som inte är sådär oerhört insatt i politik tycker det är sanslöst intressant att höra honom tala. För jag förstår vad han säger... Spännande som fan mina vänner.

Ikväll blir det också spännande. Final i Let´s Dance. Wiieehoo... Mina fina vänner kommer hit och leker med mig, det känns bra skit. Kommer bli en trevlig kväll men jag måste försöka sova ganska tidigt då jag har frukostjobb imorgon. Känner mig sjukligt trött nu för tiden, jag vet inte riktigt varför då jag faktiskt försöker sova tillräckligt. Satt på banken idag med LilleSkrutten och höll på att somna. Helt galet verkligen. Nåväl. Shit happens.

Har snöat in i en TakeThat-era nu igen... Känns fantastiskt bra! Och jag fick till och med lov att beställa hem deras Greatest Hits skiva ifrån 2005. "Never Forget" Snacka om att den kommer gå var nu i vår?? Vilka minnen och vilken musik! Härligt att smöra till det lite mellan all rock och all opera... *asg*

Oh well...