Herrejävlar vad tomt det blev direkt den underbara karln åkte hem. Kl. 06 imorse gick tåget och jag saknar redan så jag nästan går sönder...

Tisdagen semi var ju oerhört spännande och jag blev så göad över att Malena gick vidare. Det fanns många bidrag som jag gillade och jag tror att alla lyckades kvala in i finalen. Så jag var supernöjd med den deltävlingen. Dessutom vad ju inte semi 2 något att klaga på heller, lika bra finalister där med så finalen hade ju ett oerhört starkt startfält alltså. Det var sjukt trist att Malena inte placerade sig bättre, eftersom hon faktiskt var värd det. Hon var helt sjukt bra faktiskt, jag var helt tårögd under lördagens framträdande. God damn... Synd Europa inte förstått sig på opera ännu bara! ;)  MEN... hon är ju svenska folkets schlagerhjältinna ändå så det känns okey. Och Norge var inte fy skam heller... Go Alex! :D
Schlager är underbart och jag blir alltid lite ledsen i schlagerhjärtat då finalen är över... Förstå, ETT helt ÅR kvar till nästa! Galet!! Men jag är så glad över att karln orkade stå ut med att kolla finalen med mig och att han faktiskt bryr sig över vad jag finner intressant och kan leva med det. Så tack älskade, det är viktigt för mig.

Ja, som alla förstår kom han ju i fredags äntligen. Jag jobbade på hela dagen och sedan hämtade jag skrutten på dagis. Åkte hem och fixade med maten innan tåget skulle komma. Sen så... äntligen. Underbart. Gaah, det där är fan det sexigaste i hela världen, jag blir helt tossig av honom!! Kom hem och käkade mat och myste gärnet. Satt och kollade på "Så ska det låta!" och skrutten lekte med sina polare här på området. De har lekt jättemycket hela helgen alla barnen så vi har fått jättemycket tid ensamma jag och karln. Lovely. Sedan var skrutten på kusinkalas x2 på söndagen så han var borta större delen av dagen då också. Vi var ner och grillade med mami och papi och sedan till fina M och hans sötnöt till sambo och fikade. Åh vad jag älskar dem!!! De är så fantastiskt vackra tillsammans och de håller verkligen kärleken vid liv. Fantastiskt att se M må så himla bra. Men det är helt galet... vi pratade om hans livssituation och det är verkligen käpprätt åt helvetet att människan kan göra sådär?!? Lämna ena barnet och ta med det andra. Att hon tar med äldsta förstår jag, eftersom det barnet är väldigt mammakär och snart i ålder att få bestämma helt själv. Men hur kan man leva med att lämna sitt barn? Och dessutom ha den inställningen till ansvar och förpliktelser som hon har?? (dvs bristen AV ansvar och förpliktelser)  Helt jävla galet och jag lider verkligen med M. Det är fan inte lätt alltså. Och det får mig att känna mig relativt tacksam till att skruttens pappa inte bråkat om sådana saker. HAN valde att flytta, då är det HAN som förlorar en bit av bestämmanderättigheten. Det har han sagt själv och det blir ju så. Hur tusan skulle jag kunna leva mitt liv med skrutten om pappan skulle lägga sig i och bestämma om allt i vardagen - när han inte är på plats rent fysiskt liksom?? Det fungerar ju inte. Och i mitt fall handlar avståndet om 30 mil ungefär. I M´s fall är det ett helt annat land liksom. Så jag är glad över att allt gått rätt okey till ändå, trots att jag mellan varven blivit gaaalen på pappan eftersom han prioriterar fel i min mening. Men men... det är ju faktiskt inte "värre" än så.

Helgen har alltså varit magiskt, mycket tid att samla på kärleksreserven, tid att umgås lite, prata massor, leka med skrutten mm... På tal om honom. Det är ju verkligen helt galet att se hur han idoliserar fina karln. ALLT ska göras precis lika. Jag blev så full i skratt när jag såg en "Byggare Bob"-tidning på toaletten. Tänkte att ju jäklarns har karln tröttnat på min Mama-skitlektyr och börjat hugga in på Lilleskruttens tidningshög. Men icke, karln visste inget om Bobtidningen. Och då kom jag ju på det... Skrutten såg att karln hade tidning med på dasset så givetvis måste lilleman ha lika. Såklart. Höjdpunkten var ju tidigare under helgen när skrutten kommer ut ifrån badrummet och luktar partym. DKNY och det var inte svårt att förstå att han stulit av karlns parfym. (Jag flinade så mycket åt honom att jag knappt kunde säga till om att man frågar innan man tar något och att det inte var hans parfym och att den dessutom var dyr... ) Sedan frågade skrutten hur mycket parfymen kostade så jag förklarade hur mycket pengar det handlade om. Och jag lovar att skrutten kommer spara pengar nu för att köpa en egen likadan parfym. Vilket han inte får eftersom han är för liten för att använda parfym, men alltså... ni fattar själva poängen. Han apar efter karln i allt och det är ju galet att se. Jag kommer ju aldrig behöva oroa mig om vad skrutten känner inför honom iallafall. Och inte vise versa heller, då jag ser att karln gillar skrutten skarpt också. Mina underbara pojkar. Det är dock lite läskigt att mina drömmar har börjat smitta av sig på min karln nu. Lika budskap i drömmarna och nu kom det namn upp också. Helt konstigt verkligen?!? Men vi vet ju båda att det kommer bli så såsmåningom så vi kan ju lika gärna lägga ner allt "jada jada-prat" direkt. Och bara köra på.

Pratade massor om framtiden, relationer och känslor i helgen och det gav mycket. Jag har ju kommit på varför jag blir sådär osäker och typiskt tjejjig mellan varven och det är ju för att jag är så rädd. Och jag är inte osäker på vad karln känner och tycker, inte alls... men jag är så rädd för en relation över huvudtaget då jag VET hur jävla lätt den kan lösas upp. Folk beter sig som svin allesammans och är otrogna åt höger och vänster utan moral gentemot sin partner. Jag är livrädd att bli lämnad. Inte för att vara ensam, det skrämmer mig inte för jag vet att jag kan leva ensam. (men jag vill ju inte leva ensam såklart). Men jag är rädd att bli sårad och lämnad, helt utan förvarning. Jag är rädd över att bli bedragen både en och flera gånger. Jag vet ju hur lätt det är (been there, done that... då på andra sidan stängslet dock) och jag kommer dö inombords om det skulle hända mig om jag skulle bli naiv, totalt omedveten eller kanske till och med sätter upp skyglappar för signalerna som de flesta i min omgiving tydligen redan gjort... DET skrämmer mig och jag är rädd för att rädslan gör att jag fäller ut taggarna i onödan och stänger mig direkt när jag känner minsta osäkerhet eller få en konstig känsla. Det är så förbannat dumt alltsammans eftersom det är ju jag själv som förlorar på det men vi pratade lite om det där i helgen och det känns skönt att han förhoppningsvis förstår att det inte är honom jag blir osäker på, inte heller mig själv ... utan att jag har tillitsproblem med just relationen.

Men en sak är säker och det är att jag har nog aldrig känt sån fantastisk kärlek som jag gjort i helgen nu. Han är alldeles sagolik och allt känns bara magiskt.

Veckan blir lugn som det ser ut och på fredag åker skrutten till sin pappa i över en vecka. Kommer ju bli oerhört jobbigt för lilla mammahjärtat att sakna sin skrutt så mycket men samtidigt kommer jag jobba som en idiot. Inte så mycket kommande helgen dock som jag trott, men desto mer i nästa vecka. Och att skrutten är borta då gör att jag inte får lika mycket panik över Det Stora Ansvaret jobbet innebär nu. Hua. Men det kommr nog gå alldeles galant, precis som det alltid gör när jag är the big boss. Haha. Självkänslan är det då verkligen inte fel på. :D På fredagen är det stort kalas, tre stycken har fyllt 30 så det vankas 90årskalas. Jag kommer glida förbi på ett gästspel i en timme ungefär innan det är dags för askungen att skynda sig hem. Men på lördagen tänkte jag hinna med konserterna här hemma i pölen. Det ska bli grymt med alla banden och eftersom karln inte är här med mig får jag väl nöja mig med lite ögongodis á la karlkopia. Hoppas det är okey med dig hjärtat? ;) SEN så kommer jag jobba arselet av mig typ varje vaken sekund tills helgen därpå och det känns ju verkligen spännande. Och dessvärre händer ALLT i nästa vecka. Soaré på dagis, föräldramöte på skolan. Tandläkartid, gyntid på kliniken i falun (har ju fortfarande GRYMT ont i magen... jävla skit) Allt detta och jag jobbar konstant. Känns som en oerhört bra plan och jag lär sätta mig och boka om det som är ombokningsbart. SUCK. Veckan därpå är det öppet hus på skolan, bankmöte (hjääääääälp!!) och en hudikresa inplanerat. Karln ska få gadda sin fru lite är det tänkt. Blir ett tassavtryck med 6 tår (älskade missen) över den gamla lilla fjutt tatueringen. Undra hur ont det kommer göra denna gång, verkar ju som att jag är mer smärtkänslig nuförtiden!? Känns spännande... :P Karln funderade dessutom på om jag ska bygga en helarm... känns inte riktigt som jag, men jag vet också att jag kommer fan få mersmak på skiten så det kommer väl sluta med nått sånt. Hua... Jaja.. Det blir snyggt som bara fan iallafall eftersom jag kommer välja motiv med extrem omsorg och karln börjar bli så satans bra. Två motiv är ju klara redan och sedan har jag en tredje i huvudet som måste ner på papper. Den vet jag inte vart jag vill ha ännu men den kommer bli rackarns läcker tror jag... Men men, allt har sin tid och jag har inte direkt bråttom. Tror jag. ;)

Nåväl. Ska väl ta tag i denhär dagen också, nu när jag verbalbajsat en hel roman. Wieehoo.