Perfekt?
Kategori: Allmänt
Är det fel att vilja sina barns bästa, både på deras insida och utsida?
Jag trodde det hörde till vanlig förälderetik att önska det bästa för sina barn och att det inte på något sätt ska se ut som att man försöker vara "perfekt" ?? Men jag kanske har fel, för efter helgens plumpa kommentar så vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till saken så att ingen får uppfattningen att jag försöker vara just "perfekt". För det är nog bland det sista jag är med alla mina fel och brister på så många olika sätt. Det finns ingen energi till att sträva efter perfektionism heller, men jag försöker alltid att göra vad jag kan och speciellt när det är saker jag faktiskt KAN påverka - försöker jag ju göra det just för att nå det bästa resultatet. Men tydligen så uppfattar vissa mig som att allt ska vara perfekt i mitt liv och det är ju bara deras skeva syn men jag stör mig ändå. Och att fälla kommentaren som personen gjorde, fick mig (såhär i efterhand) att nästan tappa hakan. Jag vet att det inte var menat som det lät, men det känns faktiskt jävligt dåligt ändå.
Har slitit på jobbet idag igen... men jag tog det jävligt lungt och mår (chockartat) rätt okey just nu. Väntar på att lilleskrutten ska komma hem ifrån sin innebandyträning så vi kan käka lite mat innan kvällen. Ska ta tag i tvättvikningen också, men har ingen som helst lust med det alls...
Poppar julmusik dagarna i ända nu, det är så fantastiskt härligt och idag snöade det ett tag. Dock ligger inte snön kvar såklart, men det var så fint att se på flingorna som dalade ned. Jag tycker om snön... när det håller sig kallt och fint ett tag och sedan kan det bli vår igen.... Snöslask måste vara världens straff åt ensamstående föräldrar tror jag. Fy farao för blöta ytterkläder, vantar, mössor och skor...
Min karl lät meddela att han köpt en present till mig idag... men han vägrade att säga vad och det enbart för att retas med mig som kommer dö av nyfikenhet innan fredag. Fy fasiken vilken dålig stil! *skratt* Men han är ju söt i vilket fall... sånt uppskattas faktiskt. En liten present, ett vackert sms, en blombukett, en fin lapp någon gång ibland gör så stor skillnad på bekräftelsen och uppskattningen av varandra. För mig är det skitviktigt iallafall och jag försöker ju "skämma bort" honom på de sätt jag kan bara för att visa lite extra kärlek. En oväntad gest utan egentlig anledning är betydligt vackrare än ett "måste" för att man fyller år eller så...
Bla, bla, bla...
Skrutten är nog världens finaste som ger bort nästan alla sina nya fina glaskulor till sina klasskompisar bara för att han vill vara snäll mot alla som vill ha. Mamman blev en smula arg då han faktiskt måste lära sig att säga nej eller att byta kulor med klasskompisarna... men såhär i efterhand kan jag bara le åt honom och bli sådär extra varm i hjärtat. Han är så underbar den lille krabaten... dessutom har han TVÅ lösa tänder till nu! Stoooora killen!
12 arbetsdagar kvar nu. WIEEHOOO!!!
.