Det är helt sanslöst verkligen... det är så snart alltihopa. Känns helt galet när man tänker på det. Förstå att jag kommer vara tvåbarnsmamma snart? Att jag kommer ha två fina ungar som jag kommer älska mest över allt i hela världen? Att jag kommer bo i en finfin lägenhet tillsammans med mannen jag älskar mest? Det är helt jävla sjukt när jag tänker på det... Det är SÅ SNART !!!

Det som känns lite ovant, eller mycket ovant kanske jag skulle säga, är att jag ska bli sambo. Efter nästan 5 år så kommer jag ha en till person i livet som ska säga sin mening och kompromissa med alla beslut. Jag är så van att bestämma allt själv, dels för att jag alltid varit själv och dels för att det är beslut som måste tas helt enkelt... Nu är vi två om det och jag undrar ängsligt hur det ska gå till ibland! Jag är väldigt envis av mig och uppfattas nog som en smula disträ då jag bestämmer något utan att höra mig för... Vet att exet påpekat det tidigare, just att jag är snabb på att besluta om saker och antingen "glömma bort" att kolla upp det med honom eller helt enkelt bara ta det beslutet själv. Jäkligt jobbigt faktiskt och jag hoppas att människor har förståelse över att jag bara är sån, det är inte elakt menat eller egoistisk självstyre... det bara blir så för att min vardag ska fungera... För jag är så van och fungerar uppenbarligen så, dessutom så tror jag min hjärna är en smula överarbetat mellan varven. Det jag måste göra nu är ju att förlita mig på att karln kommer finnas där och att vi kommer ordna besluten tillsammans... för vi är ju faktiskt två numer. Men det är ovant och jävligt läskigt att lägga sitt liv, sin vardag och alla olika bestyr delvis i någon annans händer. För MIG är det jävligt läskigt...

Skrutten fick sina vaccinationspapper idag... efter en snabb överläggning med pappan så bestämde vi att han inte ska vaccineras. Pappan ville det men han motsatte sig inte ifall jag tyckte annorlunda... Så vi kom fram till att skrutten blir utan spruta och så hoppas vi på det bästa. Hörde en läkare på tv idag som sa att barn mellan 3-15 år inte borde vaccinera sig då de inte löper någon större risk att bli så sjuka OM de skulle bli smittade, så jag får väl förlita mig på den informationen... :p Jag tänker ju inte heller ta någon spruta, trots att jag är i riskgruppen... Känns inte säkert att skjuta in vaccin som är så obeprövat och osäkert speciellt då de inte har någon som helst aning om hur vaccinet påverkar på lång sikt... Galet egentligen att det blivit sån hysteri. Men men, det är min åsikt.

Enligt min syster och min mamma är jag tydligen uppkäftig. Kan inte förstå varför de tycker så för?!?! Jag är jävligt öppen, uttrycker mig kraftigt och har starka åskiter om saker. Om det är uppkäftighet så okey... då är det väl så. Jag tycker mer att det är att vara just JAG. Mig själv. Min egen. Jag kanske är för snabb att döma människor, för stark i vissa situationer och klankar ned på andra människor då de uppenbarligen (enligt mig då) gör fel. Men jag ÄR sån... Är det något som irriterar mig så lär jag ju ventilera saken, så enkelt är det. Och dessutom är det ju min familj och mina nära vänner som råkar ut för mina psykbryt på idioter när andan faller på... och de är ju liksom tvingade att älska mig för den jag är, så de får helt enkelt bara ta det!!! *gapskatt*
Jag försöker att inte vara så negativ även om jag kanske uppfattas så ibland... Jag blir bara less på att människor inte är lika perfekta som mig själv!!! HAHAHA!!

Har tvättat idag. Trött och jävligt i kroppen och det känns som att snön hänger i luften. Bädisen håller sig rättså lung idag, väldigt ovanligt för att vara honom. Skrutten ligger i sin säng och kramar kudden, han är så fin den lilla parveln. Hua. Tänk att man kan älska en liten skruttunge sådär sanslöst mycket??
Hård dag imorgon, nästan fullt på jobbet och värre blir det i övermorgon. Sanslöst verkligen...

Oh well... Night.