eyesan

Jisses alltså... inatt drömde jag något helt skruvat alltså. Och vaknade upp med känslan fortfarande i kroppen, känns så himla galet alltså!
I drömmen så skulle jag upp och jobba frukost, vaknade av alarmen och gick upp. Men av någon anledning så somnade jag till igen efter att jag käkat lite frukost. Dessutom var jag inte hemma utan på ett gammalt jobb jag haft, där min fina lilla M bodde i ett härbre. Hur som helst, jag somnade om och satte dessutom mobilen på ljudlöst. Vaknade till efter ett tag, lallade runt med M och gick nere vid vattnet och pratade strunt halva dagen. Så vid 11.30 kom jag ju på -helvete, jag skulle ju upp å jobba frukost!!! Kollade mobilen, 34 missade samtal och 14 nya meddelande. HUA vad jobbigt allt blev, cheferna var rasande, jag trodde jag skulle få sparken trots att de mest var oroliga för mig såklart. Shit alltså... det kändes så rackarns verkligt när jag vaknade och den där stressade obehagskänslan satt i halva dagen.
Dessutom har tydligen dagens teamsong kommit tillbaka. Imorse hade jag Nightwish "over the hills" i hjärnan. Suck på mig... det är iofs lika spännande varje dag att se vilken som är dagens låt. Förra veckan då jag och skrutten turboförsov oss (vad är det med mig och försovning nuförtiden?!?!) hade jag Jeff Buckleys "hallelujah" i skallen hela vägen till skolan och jobbet!! Galet!

Nåväl. Dagen har väl varit lika bra som den startade ungefär. Total misär typ. Kroppen har värkt nått så inåt helvetet och jag blir fullkommligt livrädd att det ska utvecklas mer negativt nu. Finns inget utrymme alls verkligen. Jag KAN inte bli sjuk. Jag KAN inte bli sämre nu... det går bara inte. Och visst, idag slet jag som ett djur hela dagen och det är väl inte så jävla smart utav mig. Men jag vet ju att jag är fruktansvärt envis och SKA minsann klara av allt jag fixat i vanliga fall, trots att jag har skitont nu och har magen i vägen. Vilket resulterar i att jag kör på som jag brukar, dock med ett lugnare tempo eftersom sammandragningarna i från helvetet kör igång annars, och grejjar med allt som ska göras ändå. Jobbet blir gjort men jag är rädd att varken jag eller någon annan inser hur jävla jobbigt det är för min del... För jag är så slut. Jag är så jävla trött alltså... På min kropp, på mitt jobb, på all väntan... jävla skit alltså. Och jag VET att det handlar om inställning. Jag måste till varje pris hålla energin uppe för annars blir det bara en negativ spiral och allt går neråt. Men det är svårt nu, det är så mycket med allt och jag känner mig väldigt ensam och orolig över allt. Både över orken för jobbet, för skrutten, för planeringen, för ekonomin (flytten och dessa två månader innan bebben kommer ta knäcken på mig totalt rent ekonomiskt) för att fina karln missar så mycket av allt spännande som händer nu, över att jag stressar upp mig för allt och därigenom ökar stressen ännu mer... Ja, ni kanske förstår. Jag VET ju att allt kommer lösa sig på bästa sätt. Men jag är ett kontrollfreak, jag vill ha koll på allt både för min egna skull och för att ingen annan ska behöva ta hand om min ostrukturerade skit om något händer i förväg...

Jag lyckades iallafall sova lite på eftermiddagen, vilket gjorde att jag faktiskt fick lite energi här på kvällen och fick äntligen lite lördagsmys med både skrutten och fina lady K. Det var trevligt och oerhört välbehövligt. Min fina fröken är bland det bästa jag har...

Och något väldigt positivt är att bebben verkar må toppen, han testar olika utbrytningstekniker varje dag och har en förkärlek att antingen trycka sig ut genom naveln eller sparka så hårt han kan emot livmodertappen så det värker i hela underlivet och jag nästan tror ungen är på väg ut... Känns väldigt skönt... eller hur det nu var!?... Han lever rövare iallafall och jag tror nästan han ska få heta Houdini när han kommer ut. Eller var det Ove vi kom fram till??? :D

Ska krama kudden nu så jag orkar med morgondagen. Tänkte ta med skrutten på fika och sedan ska vi väl mest hänga runt. Beror lite på vädret känner jag... samt orken... urrk. Känner mig som en värdelös mamma nu som inte orkar någonting alls. FUCK.


...Man ska inte kasta sten i glashus...


.