eyesan

Galet kär sambo och nybliven trebarnsmamma med funderingar kring livet, vänskap och kärlek...

Hej och välkommen...

Kategori: Allmänt

till VM i smärta, stelhet och sureri!

Här har vi ont överallt, är stelare än värsta pensionären och lite smått sur på det mesta. Har städat hela lägenheten, släpat iväg alla sopor, kastat all källsortering, handlat och ska snart laga mat så den står på bordet när karln kommer hem. Detta har ju blivit gjort samtidigt som lillan har skötts om med allt vad det innebär och skrutten blivit hämtad i skolan. Vi skulle ju så stort mötas vid affären men icke då eftersom han fick skjuts med en klasskompis pappa ända hem och fick efter ett telefonsamtal gå ner och möta upp mig istället. Det hela resulterade ju såklart i att jag blev ännu surare då jag stått ute i kylan i 20 minuter alldeles i onödan och den stackars lille skolpojken fick ut för det hela bara för att han glömde bort att vi skulle mötas... SUCK. Idag är en sån där dag då jag förbannar livet och dess orättvisor... självklart är ju mina orättvisor jävligt små i jämnförelse med att inte ha ett hem, mat för dagen och så vidare... men allt är ju relativt och detta är min värld och jag blir sur över att det hela tiden är en jävla massa saker som jag måste göra eftersom ingen annan kan hjälpa till och det tar ju aldrig slut. Jag är så förbannat trött på att hela tiden fixa med allt, att sköta om hela jävla Familje AB, att plocka undan leksaker, att städa och handla och laga mat och diska. Fy FAN vad jag kräks på det snart! Jag är inte gjord för att leka hemmafru och jag längtar ut på arbete men samtidigt så kommer det ju alldeles säkert bli dubbelt så mycket jobb för min del då och jag har ju inget större val än att bara gilla läget. Jag KAN ju fortfarande inte skita i att ge barnen mat, ett rent hem och så vidare. Men det är orättvist. Män förstår verkligen inte hur jävla bra de har det.

Varför denna surhet nu för då? Känner en väldig massa dåliga vibrationer i min kropp och sinne och det är ju troligtvis på grund av att menshelvetet är på ingående. Jag har gått ifrån att vara en lugn och harmonisk tös med ett ganska jämt humör hela tiden till att ha blivit ett mindre monster med upproriska, argsinta och virvelvindskänslor i kroppen när det är den tiden i månaden. Känns oerhört jobbigt om jag ska vara ärlig, speciellt eftersom det liksom smugit sig på mig senaste månaderna och det hela är ju helt nytt för min del. Dubbelsuck. Dessutom känner jag mig som en skitsunkig jävla sliten kärring, likblek, glåmig, ovårdad och totalt oattraktiv. Trippelsuck liksom.

Väntar på att lillskruttan ska däcka nu, för sen tänker jag ta en liten powernap jag också, sådär bara för att jag kan liksom och är lite trött i ögat då jag gick upp med skruttan imorse. Hon vaknade ju tack och lov inte 04.30 som sist, men ändå... skrutten sitter i soffan, på samma plats som karln brukar sitta, med en lampa, ritblock och pennan i högsta hugg... han ritar tomtar (som vanligt) iförd sina tomtekläder (som vanligt) och han är ju bara så söt när han apar efter karln.

Idol ikväll och jag är så nyfiken på vem som vinner! Det spela ingen som helst roll vem av de igentligen då jag gillar båda två, men jag hoppas på Jay såklart just för att han ska få bekräftelsen på att han är så BRA! :D Och hela denna hysteriska rapportering om att de är tillsammans de där två... helt allvarligt? Är det något att bry sig i ens? Låt de få leka turturduvor om de vill, det förändrar ju inte hur de sjunger liksom... *gaah*


Nejmen. Nu sover lillskruttan. Bäst att smida medans järnet är varmt!


.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: