Fredag idag igen nu då, jisses jag tycker veckorna bara rusa iväg alldeles för fort och ja hinner inte med någonting vettigt känns det som...
Har lyckats dragit på mig nå skit i kroppen också, i förrgår var jag sjukt dålig med frossa, muskelvärk, lätt snorig och jätteont i halsen. Trodde det skulle bryta ut en helvetiskt influensaliknande sjukdom men igår var jag bättre och idag är jag bara lätt snorig och har inte alls så ont i kroppen. Mystiskt. Men jag är ju tacksam att det inte blev värre liksom (än så länge det vill säga) då det finns hundra andra saker att göra än att ligga sjuk i soffan och tycka synd om mig själv.

Veckan som gått har varit helt okey, är så rusktigt lättirriterad på kidsen att jag liksom snart smäller av... på mig själv såklart just för att jag blir så frustrerad att jag inte har något större tålamod. Vart fan är supermamman och hennes gigantiskt pedagogiska tålamod när man behöver henne?!?
Var på bvc i onsdags, lillskruttan växer på som hon ska och det var inget annat som diskuterades... ungefär som det brukar. Bvctanten såg på henne att hon mår hur bra som helst så det var ju liksom full pott på allt direkt. Känns jävligt skönt att inte ha ett problembarn utan att allt flyter på som det ska. Och gissa om jag kommer få äta upp det när hon blir en trotsig 3åring?!? :d
Alldeles nyss så var jag på toaletten och lillan satt i gåruntan... vips så drog hon iväg och blev tyst så jag anade ju oråd och mycket riktigt... lillan stod vid bordet och mumsade på min riskaka. Ostsmaken var tydligen jättegod för hon blev tvärsur när jag tog tillbaka den och sedan satt hon i soffan och slickade sina händer och smackade med munnen. Sötunge där men jisses vad det går fort nu. Pruttfian.

Skrutten tog skolkort igår, han var klädd i sina snyggaste kläder och hade fixat håret och bytt örhänge. Tvärstylad unge det vill säga, helt på hans egna intiativ. Han är ju så rolig, världens modefreak när han vill vara fin och annars kan han gå i skitiga, sunkiga kläder och se ut hur som helst utan att det stör honom...
Han börjar ju prata mer och mer mål nu, för någon dag sedan så sa han: -"Jag ska undvika de jaa!" För här uppe säger man ju "jaa" eller "e" eller "å" efter allt man säger... typ... -"ta inte den handuken e!" eller -"jag handlar de jaa" eller ja... ni fattar. Skrutten börjar ju apa efter han med eftersom alla kompisar pratar mål och det låter ju så förfärligt kul.
Han blir bättre och bättre på att skriva och läsa, trots att tålamodet tryter alltför lätt, men jag kan meddela att han är ett mattegeni iallafall. Jisses, matteläxan gör han i ett naffs hur enkelt som helst och det känns så skönt för min del eftersom jag faktiskt kan hjälpa honom i framtiden med språket och stavningen men på just matten är jag ju inte till någon hjälp direkt. Tur vi har Lady K som kan assistera där när skrutt behöver klura ut svåra ekvationer... ;)
Han satt igår och klippte och tejpade med en folkracingbil han och hans kompis håller på med (och ska fortsätta med idag då det blir två ungar med hem efter skolan) och när jag berömde honom för hans fina fantasti och kreaktivitet sa han lite lätt nonchalant: "det är ju ingen konst de!" Lät så kul när han sa det.
Och igår skrämde han skiten ur mig också... han skulle för första gången få gå hem själv efter skolan. De slutar 13.30 och jag hade lyckats slockna med lillan i sängen och vaknade av ett ryck när tantM ringde... klockan var nästan 14.15 och ungen hade inte kommit hem!!! Kastade på mig lite kläder och skulle ut och kolla vart ungen var i all förvirring när han ringer ifrån lilla A och säger att han är där. Jag skällde på honom och sa att han måste ringa på en gång och att jag blev jätterädd för att han inte kommit hem ännu och han svarade lungt: "okey mamma, men nu vet du ju vart jag är någonstans..." Skitunge som gör att mammahjärtat fastnade i halsgropen. Jag gick in igen (lillan sov ju fortfarande i sängen och hua vilken dålig mamma jag är som lämnade henne sovandes alledes själv i ett par minuter!) så jag ringde tanten och kacklade ikapp lite. Lillan nyste ur sig en gigantiskt snorkråka (såg ut som en spagetti ifrån näsöppningen till munnen, gröngul och slemmig) efter att hon vaknat och jag skrattade hysteriskt och beskrev den för tanten. Hon blev en smula äcklad.... i wonder why... ;) Det var i vilket fall trevligt att prata lite och jag längtar massor efter henne! Hon fyller år idag btw. Grattis fina hjärtat! :D

Satt och chattade med lärlingen igårkväll också, pratade en massa skit om hur bitchig jag är ibland och varför jag blir så irriterad på mycket. Han fick ta ett lass skit men han verkar kunna hantera det... :P Ska bli kul att ses när vi åker hem, var många många år sedan vi umgicks liksom. Kontentan av det hela är ju att det faktiskt inte är bara skit jämt, utan snarare är det så att jag bara ser hemmets fyra väggar och blir därför totalt ostimulerad och ser bara det negativa och inte det positiva. Vet att jag måste försöka göra något åt det, ta mig hemifrån och göra något helt annat som inte handlar om FamiljeAB men det är ju svårt att typ boka ett träningspass eftersom jag aldrig vet exakt när karln kommer hem om kvällarna och således sitter jag lik förbannat fast här hemma med kidsen. Suck. Kärleken finns ju ändå, trots att jag blir så förbannat less mellan varven... Han är det vackraste som finns den där mannen. Lycka! Har ju hört att även solen har sina mörka fläckar... ;)

Fredagsmys idag nu då... känns tryggt, lungt och skönt. Ska bänka mig i soffan och slappa till idol. Äta ohyggligt mycket godis och bara vara fet. Livet på en pinne så att säga.


Trevlig fredag!


.