Mycket nytt...
Kategori: Allmänt
Då ska vi se... I måndags skulle lillan gå heldag på dagis men eftersom hon blivit så snorig under helgen fick karln styra om sitt schema och vara hemma med henne och det gick ju tack och lov bra. Kändes lite väl dumt att ringa till jobbet första dagen och meddela att jag inte kunde komma på grund av sjukt barn... ;)
Såå, karln och lillan var hemma och jag drog till arbetet och förkovrade mig i butikens sortiment. Packa upp, packa ner, flytta om, boka om... Städa, lära sig kassan, förstå artikelnummer (jag och siffror liksom, gulp!) och hitta i lagret. PUST. Skitkul, jätteintressant men SÅ mycket att ta in i hjärnan. Snacka om att det märks att jag varit borta ifrån arbete på länge, hjärnan går ju på lågvarv och efter halva dagen kände jag mig nästan full. Helt snurrig! Ont i benen av bara helvete också, men det var ju väntat!
Lillan var snorig på tisdagen också, men då var ju jag hemma och obokad så vi tog det mest lungt tror jag. Onsdagen var det möte som gällde, en halv miljard med blanketter som skulle visas upp och det skulle skrivas en massa. Lillan var på dagis under tiden så jag hämtade henne på eftermiddagen när hon sovit klart. Torsdag och fredag var heldagar för kidsen, lillan på dagis och skrutten på fritids... SOM han hade längtat!! :D Jag jobbade lördag också, kortpass bara men det var första passet som ordinarie personal, alltså att jag inte gick brevid någon utan jobbade själv. Gick faktiskt jäkligt bra trots att det var fullt i butiken mestadels hela dagen. Jag börjar hitta bra på lagret, jag förstår en massa skumma grejjer som man först inte tänker på och jag lyckades hantera kassan utan större missöden. Trivs bra med personalen gör jag också, känns tryggt och jag längtar till nästa lördag då det bara är på´t igen! Såå... lördag eftermiddag kom jag hem till familjen och kände mig sjukt trött i både kropp och sinne. Fibrovärk utav bara helvete, men det var ju varken oväntat eller förvånande. Ont i bröstmusklerna hade jag också, inte van att bära en massa kartonger trappa upp och trappa ner!
Det har, trots att det varit jäkligt mycket i skallen, varit SÅ skönt att få vara utan barn ett tag, att få arbeta på riktigt och känna sig nyttig och inte bara mamma. Grymt skoj och så välbehövligt både för min egen del och för familjeekonomin. Karln kom ju till jobbet i fredags och möttes av en mindre flodvåg av vatten. Så, vattenskadat utav bara helvete och lokalen kommer renoveras i minst en månad. Tjohej vad kul. Och lägligt. NOT. Dock ska man se det positiva med det hela... det kan ju faktiskt komma något gott ur det här, trots att det liksom ser mest nattsvart ut för tillfället.
Pratade en sväng med min finaste sötM också. Gosh vad jag saknar honom och hans fina familj och turligt nog kommer de ju på fredag! Är så glad att jag har dem och jag håller alla tummar för dem på alla tänkbara sätt. (jag lider med dem, det är en svår tid framöver och det är ett jobbigt beslut att ta... ) Jag och karln pratade om dem för någon dag sedan och vi tycker båda att de verkar ha ett sånt perfekt förhållande, inte nödvändigtvis att allt ÄR perfekt, utan snarade att det är sådär sagolikt vackert. De träffades så jävla fint, även om det var sjukt rörigt ett tag där... men de blev verkligen tokförälskade och de verkar ha en sån vacker relation där de båda försöker stötta och ta hand om och framför allt uppskatta varandra. Det är något vi alla andra kan behöva eftersträva i våra egna relationer. Man ska ta vara på den som man håller kär! Hur som helst, de kommer tidigt på fredag för att fira kidsen under helgen och vi längtar så efter dem!
Tant sötM kommer ju också komma upp, inte en dag för tidigt för henne saknar jag också. Hon håller på att arbeta ihjäl sig så jag tror att en liten weekend upp hit i de norrländska skogarna (eller hur det nu var?!?) kommer göra henne gott.
Marabou Mango är rätt gött faktiskt. På tal om ingenting liksom. Bra mycket bättre än Cloetta Kex med blåbärssmak iallafall. Så ni vet! :D
(är inne i någon störd jävla vräka-i-mig-oändliga-mängder-sötsaker-fikabröd-frukt-och-mat-period nu och jag skulle nog kunna äta hur mycket som helst. Galet alltså. Sjukt sugen/hungrig/dödssvältande mest hela tiden. Och nej, jag är inte gravid för alla som tänkte den tanken nu...)
Fick ett sms i lördags natt också. Nu igen. Fick ett förra lördagen tror jag det var också... Av ett gammalt ragg sedan ett par år tillbaka som, trots att han vet att jag är upptagen och bor 30 mil därifrån, frågade om jag ville ha sällskap kl. 03 på natten. Jomentjenare liksom. Smsade med honom på morgonen och ifrågasatte hur han egentligen tänkte då han senast vid nyår frågade samma sak och jag då förklarade att de tiderna är förbi och att jag är både upptagen och ointresserad. Det ska ju tilläggas att även HAN är upptagen och hat en sambo när någonstans som säkert väntade på honom. Så, jag frågade hur han tänkte och efter en stund kröp det ju fram att han har det lite kämpigt på hemmafronten och var full och kåt den där kvällen. Sure fine men alltså... varför inte göra något åt sin dåliga relation FÖRST då??? Och sedan kanske skicka fylleraggssms till någon mer lämplig kandidat?? Helt förvirrande liksom men det är ju lite sorgligt att han ska behöva vända sig till mig för att kunna ventilera sina tankar när han mår dåligt. Har han ingen närmare som han skulle kunna prata med liksom? Nåväl, jag trodde allt var frid och fröjd, uträtt och klart men så fick jag ett sms i lördags igen. Det kan han dock ha skickat fel men ändå... Humor hur folk fungerar ibland.
Och häromdagen fick jag en vänförfrågan av lillebror på FB. Blev jätteglad över att han lagt till mig igen då det varit tyst på den fronten bra länge nu och jag har många gånger tänkt på honom och undrat hur han mått. Vi chattade lite och han drog väl basicstoryn om vad som hänt under åren och mycket är ju underförstått ifrån min sidan också... Han mår nog så mycket värre än vad han ger sken av och jag önskar så innerligt att han släppte in mig istället för att säga att det löser sig och skratta lite löst. Det är så tragiskt att se att människor lyckats förstöra honom så mycket. Mycket är ju hans egna ansvar, givetvis, men är man sådär jävla snäll så drar ju folk nytta av det och det hela har ju slutat med att han hamnat i skiten. Jag önskar att jag kunde få honom att inse allvaret i vad som sker just nu, att han kan komma till insikt och ta tag i sitt liv, göra en radikal omvänding och hitta tillbaka till sin egna styrka han har i sig. Hur fan ska jag få honom att förstå liksom?
Jag pratade med honom i telen igår då han ville jag skulle ringa, men det är så svårt att försöka hjälpa när han skärmar av sådär. Låtsas att det är okey liksom. Pratade med karln om det där sättet och han kände så väl igen det eftersom han betett sig likadant när han var nere i skiten som värst. Fan. Jag känner mig så handlingsförlamad och det känns som att jag kan inte göra något mer. En väldigt frustrerande känsla när det är en person jag tycker om som verkligen behöver hjälp. Det största problemet är väl att han själv måste inse det själv först?! Urrk... Jag blev iallafall glad över att han tagit upp kontakten igen, jag får hålla mig i bakgrunden och hjälpa till när han behöver.
Vad ska man egentligen ta sig till när ens vänner mår dåligt? Hur kan man hjälpa på bästa sätt? Är det bara att finnas där som hjälper, vetskapen av att personen som mår dåligt har vänner som bryr sig trots att livet känns som skit? Hjälper det verkligen eller måste man som vän ta till med hårdhandskarna?
Hur mår jag då? Jodåtack. En smula trött i kroppen och huvudet. Drömmer som jobbet på nätterna och håller på med blanketter till förbannelse på dagarna. Blankettsverige. Hurra hurra! Känner mig lite låg i energin men det är ju inte så konstigt eftersom det som sagt är lite mycket med allt... det är iallafall hopp om livet. Solen strålar ute och livet känns helt värt att leva! Imorgon är det BVCdags med läkarkoll och vaccinering, lillan går 15-timmars på dagis under veckan, sedan är det ganska lungt ända tills mina fina vänner kommer på fredagen. Ska bli trevligt, trevligt! Jag jobbar dock på lördagen men lite svinn får man ju leva med.... That´s about it!
Nåväl. Ta hand om er allesammans!