Ska väl försöka knåpa ihop den traditionsenliga årskrönikan även för detta gångna år...

Januari
Vi firade ju nyår jag, karln och skrutten hos mina päron. Jag hade haft förvärkar hela julhelgen, det stack och stränade mest hela tiden och jag minns att jag sa åt bebis precis efter tolvslaget att nu fick han komma. För en han trodde vi ju att hon var...
Vi åkte hem någon dag efter nyår, hem till lägenheten, katterna och starten på vårt nya liv. Tågresan hem var ett helvete och hemmet såg ut som sju svåra år men känslan av att äntligen få landa var fantastisk. Skrutten började lekis, i nya klassen och allt gick hur bra som helst. Vi hade möte med hans lärare som bara berömde honom och sa att han var en fin, bra pojk och det enda som han påpekade var att skrutten låg lite efter jämnfört med de nya klasskamraterna. Skrutten började även på innebandyn och det kändes liksom helt naturligt för honom att vi flyttat både med skolan, kamrater och själva området.
Jag var hemma i lägenheten mest hela tiden, pysslade och donade, bar kartonger och skottade enorma mängder snö dagarna i ända. SötfrökenM var upp sista helgen i januari och vi tänkte att det passade ju perfekt att hon var här så kunde hon passa skrutten medans jag var på BB men det hände ju ingenting under helgen trots att vi var ute och åkte i pulkabacken. Eller vänta nu, hon och skrutt åkte... jag stod vackert vid sidan av och tittade på... ;)
Vi längtade efter bebisen, kommer ihåg att karln höll om magen och sa: "kooommm ut nuuu bäbiiiiiis!" Men ingen bäbis ville ut...

Februari
Första dagen i månaden var en måndag och det hände nog ingenting speciellt. Var väl mest hemma och lallade tror jag och magen betedde sig alldeles som vanligt med diverse smärtsamma förvärkar och annat skit, vi kröp ner i sängen på kvällen och slocknade rätt fort... sov som en gris till 05.00 då jag vaknade av en sjuhelvetes värk. 05.15 kom en till och då kände jag att nu är det igång och på riktigt! Hela förlossningsförloppet finns redan i arkivet så det behöver jag inte upprepa, fort gick det och sedan kom vår efterlängtade lilla bebis! En liten tjejbebis dessutom, lyckan var total! Allt flöt ju på precis som det skulle, bortsett ifrån den där otrevliga magsjukan vi åkte på 4 dagar efter att lillan föddes. Jag var enormt glad över att jag inte sprack något och hade stygn för då hade det varit ännu otrevligare för min del...
Hela månaden bestod sedan i att snuffla bebis, ta emot besök av framför allt en supertossig nybliven farmor och att liksom bara njuta av tillvaron, livet som tvåbarnsmamma och familjelyckan. Superjobbigt mellan varven, givetvis, men så värt det!

Mars
Vi åkte ner till mina föräldrar i början av månaden, skrutten skulle utomlands under sportlovet med sin pappa och familj så då passade det ju bra att mötas i hemorten för överlämning och såklart för att få visa upp lillan för alla där nere som längtat efter henne! Vi stannade i över en vecka, karln kom ju ner ett par dagar senare än oss, träffade en massa folk och bara tog det lungt. Det kändes konstigt att åka ner dit när jag hade ett till barn, livet hade liksom utvecklats så enormt mycket på så kort tid att mitt gamla liv där nere liksom inte fanns längre trots att jag var tillbaka på orten. En konstig känsla...

April
Livet rullade på precis som planerat. Karln jobbade och repade, skrutten lekte och var i skolan och jag och lillan var hemma och bara såsade runt. Hon utvecklades mycket och snabbt, hon fick tydliga rutiner ganska direkt, började rulla runt, le och titta på händerna. Våren började komma, snöhelvetet började äntligen smälta och jag minns en fin vårdag då vi var ut hela familjen på promenad runt lillsjön här hemma då skrutten givetvis trampade ner i värsta slaskhögen och blötte ner sina tygskor så det rann ur dem... No shit liksom, vi hade sagt åt honom innan han gick hemifrån att han skulle ta bättre skor men han lyssnade ju såklart inte den envisa ungen! Men nya strumpor och två små plastpåsar gjorde susen...
Vi var på utvecklingssamtal med skrutten och hans lärare som meddelade att allt gick hur bra som helst på lekis, skrutten kom ikapp med det han låg efter med och låg i slutet av terminen precis som hans skolkamrater. I slutet av månaden åkte vi ner till hemorten igen för att hälsa på och gå på klädbytardagen, jag gjorde en massa fina kap i klädväg till lillan, vi träffade folk och hade det bra hos föräldrarna. Så skönt att få bli bortskämd med markservicen liksom!

Maj
Jag började månaden med en efterkontroll på MVC. Jag fick strålande godkänt, besiktigad och klar liksom (och OJ vad jag kniptränade efter förlossningen... NOT) Lillan vaccinerades för första gången, självklart blev hon dålig, fick feber och låg avdankad i flera timmar och toksov. Det ordnade dock upp sig redan dagen efter förutom att hon var öm i benen. Hon började sträcka sig efter sin favoritleksak i vagnen och var sådär allmänt nöjd med livet. Karlns chef kom hem hit en dag och gjorde min handledstatuering lite sådär i smyg för karln så det var en rolig surprice att få göra både för min del och hans då det faktiskt är hans namn som står där. Han skrev ju mitt på hans handled tidigare så jag ville göra samma sak för honom. Det var (och är) en jättevacker tatuering måste jag säga, både utförligt och innebörden av den...
Skrutten hade övernattning på skolan med lekisklassen, de var i eld och lågor alla barn då de skulle kolla film, äta pizza och sova i en stor sal i skolan. Riktigt kul att se dem så glada och skrutten tyckte det var jätteskoj!
Mina fina flickor var upp över en helg och myste med mig och ungarna då karln var i storstan på bandspelning, planen var att vi skulle ut på lördagskvällen och dansa järnet men det blev ju precis som vanligt... Jag kom, jag såg och jag gick hem i migrän. SUCK. Men det var ju fantastiskt kul att de kom upp och träffade oss, saknade mina kompisar enormt mellan varven... Katterna mådde bra, fröken tjockade på sig igen och svarte pantern smög omkring men den livrädda kamelen försvann i slutet av månaden, helt spårlöst och vi letade och letade och satte upp lappar och ringde runt överallt utan resultat. Skrutten var så ledsen att hans katt försvunnit och jag trodde verkligen att det var kört för kattens del...

Juni
Slutspurten för skrutten på lekis, med vårmusikal och annat trevligt. Mamman stod ju som vanligt och grät ögonen ur sig då alla ungarna var så rackarns söta... De aboslut bästa kom upp över en helg och lekte med oss, så fantastiskt underbart att ses allesammans som en stor familj, allt känns så naturligt och enkelt när de är hos oss.
Juni bestod annars av mycket sol, lugna dagar med lillan, härliga eftermiddagar med båda kidsen, skolavslutning, kusinbarnsdop och sedan midsommar på hemorten. Underbar månad, underbart liv... fantastiska grannar, mycket kaffedrickande och skitsnackande med två av dem... Långa promenader med lillan, soffmys med karln på kvällarna och ja... i stora tag en bra tid. Bitvis såklart, eftersom livet uppenbarligen aldrig kan vara perfekt! ;)

Juli
Lillan utvecklades i rask takt, käkade gröt, stoppade i nappen själv i munnen, lekte med fötterna, var till doktorn akut för första gången pga virusutslag, sov över hos sin kusin en natt...
Skutten var ju hos sin pappa över sommaren så det var tyst, lungt och väldigt tomt. Skönt på ett sätt, men samtidigt så fruktansvärt ovant att vara utan honom så himladens länge...
Vi satt en kväll i soffan och degade jag och karln då vi hörde ett ynkligt jamande i hallen... tro på fan att det var kamelen som slängt sig in ifrån balkongen om möjligt ännu smalare, tovigare och räddare. Lille fina katt, som vi hade saknat honom och hans håriga, långa päls! (okey, det där med pälsen saknar vi inte för fem öre) Han mådde bra iallafall, var till vetrinären för säkerhets skull och kollade upp honom, han fick lite näringstillskott, näringspasta och mat av bästa sort, blev rakad i pälsen och fick lite dropp. En härlig vetrinärsräkning sådär helt oplanerat! ;) Sista helgen i månaden var vi ute hos knälvalen och den årliga sommarfesten där ute. Två år hade passerat sedan vi sågs för första gången jag och karln, jag minns fortfarande exakt vart och hur det kändes. Var en skitkul fest men oj vad det märktes att man blivit gammal... strax efter nio (!!!!!) satt jag och gäspade och längtade hem till soffan. Haha... ;) Vi kom dock hem vid 01 på kvällen och hade lite kvalitetstid då lillan sov över hos sin gravida kusin på 20 bast. Lite humor det där att hon är kusin med fyra tjejjer och en kille och alla är i 18-22års åldern och tre av dem har egna barn som är jämnåriga med lillan själv.

Augusti
Månaden började med en massa planerande inför lillans namncermoni och till helgen så kom de bästaste upp, mina sötflickor, min syster och hennes nykläckta lilla sötgröt till bebis och så äntligen kom skrutten tillbaka!!! Hela huset var fullt, vi fixade och donade, dukade i lokalen för kalaset och inväntade släkten ifrån olika håll. Själva namncermonin gick kanon, mycket att styra med men det är då jag funkar bäst! :D
Skutten hade blivit en halvmeter längre, en dec längre hår och var en skolpojk på riktigt när han kom tillbaka och strax därpå började ju faktiskt skolan på riktigt också... Första skoldagen gick strålande och alla föräldrar fick vara med första timmen och sedan bjöd skolan på fika för alla. Snacka om kvalitetsskola på så många sätt och det blev ju liksom bara bättre och bättre ang skolan.

September
Var inget speciellt som hände alls faktiskt förutom marknaden som var rätt skoj, skrutten var taggad till max över att få köpa godis och handla saker för sina pengar han fått av oss och lillan kikade runt på alla saker som blinkade och lyste överallt.
Skutten hade fullt med aktiviteter i skolan med skoljobb, utflykter och så vidare. Jag och lillan var hemma, ute på promenad, fick besök av tokfröken och det var väl månadens hjöldpunkt tror jag!

Oktober
Många månader hade passerat då jag knappt kommit utanför hemmets lugna vrå och det ändrade jag raskt på när jag fått nys om att ett av mina absoluta favoritband skulle komma till storstan. Daguhtry. Behöver liksom inte förklara mer ingående om det än att det var ett mentalt avslut, en fantastisk konsert, en helvetisk tågresa, 18 timmars permission ifrån att vara mamma/hemmafru och underbart sällskap av sötM. Sagolikt helt enkelt.
De bästa kom och hälsade på en helg, lika trevligt denna gång och vi bara njöt av att ha de här. Lillans fadder är en underbar människa, hans fru likaså. Underbart!
Helgen därpå åkte vi ner till mina päron igen, skrutten skulle ha höstlov och därmed pappavecka så vi passade på att ha lite ledigt också. Vi var på trollungens dop, träffade en massa vänner, slappade och bara hade det skönt. Skrutten kom tillbaka till sista helgen så han hann med kusinens födelsedagsdisco med halloweentema. En mörkrädd liten varulv, det är grejjer det! ;)

November
Snöhelvetet kom tillbaka med besked, värdelösa skit... Skrutten var på sitt första skoldisco där han hängde med kompisarna, uppklädd och cool och var helt förstörd när han kom hem igen eftersom tjejjen han var (är) dödskär i inte velat dansa med honom... Sicka kärleksproblem redan nu... stackars arma barn, han ska bara veta vad som väntar i framtiden... :P
På något mystiskt sätt så började hela min mun ge upp så under hela november var det ett evigt springande hos tantläkaren, gigantiska hål i tänderna pga lösa lagningar och småätanden, gigantiskt hål i plånboken trots att försäkringskassan gått in och betalar hälften och VM i ångest. URRK... Och det var ju inte bara jag som tappade lagningar till höger och vänster, det smittade tydligen av sig på skrutten så han fick dra dit också...
Vi fick besök av tokfröken och lärlingen en helg och det var jättekul att hinna få lite kvalitetstid med dem båda!
Vi hade utvecklingssamtal på skolan med skruttens fröken och det enda som var något att anmärka på denna gång var att lillemannen skriver o åt fel håll. Härligt, härligt! Han fick beröm att han var/är så bra, lyssnar och är nyfiken, han lär sig snabbt och kan nästan alla bokstäver och kan både skriva och uttala dem nästan perfekt bara han har lite tålamod. Och det där tålamodet tryter ju ganska ofta, men han utvecklas även där till det positiva!

December
Julen närmade sig med stormsteg, luciatåg på skolan och mamman grät ju givetvis en skvätt igen... Lillan kröp runt mest hela tiden, pratade gojja och var allmänt söt. Hon började göra en hysteriskt kul min och charmade brallorna av alla. Skrutten längtade ihjäl sig efter sin pappa, julklappar och annat skoj.
Själva julen kändes ju jättekonstig eftersom vi firade hos karlns mamma med hans släkt. Trevligt och lungt men så himla ovant eftersom jag alltid firat med min familj. På juldagen åkte vi ner till min familj och firade jul där, skrutt åkte till sin pappa äntligen och sedan blev jag tvärförkyld...
Lillan fick krupp så vi blev tvungna att åka till akuten med henne, tur man är härdad med sånt där även om det är läskigt eftersom hon är så liten. Man lider ju liksom med henne... Hon blev bra av medicinen iallafall och nyår passerade i galet snabb takt och det firades med hela tjocka släkten hos mina föräldrar. Grått nytt hår och väl slut liksom!


Såå... vad har det här året inneburit? Vad har jag lärt mig? Vad var årets höjdpunkt och vad vill jag förändra under detta år?!

Året som gått har varit extremt nytt. Det känns som att det mesta jag upplevt varit nytt. En ny stad, ett nytt boende, nya vänner, nya grannar, nya känslor, nya vanor... ett helt nytt liv helt enkelt! Jag vet inte riktigt vad jag lärt mig, jag tror att jag måste få lite mer distans till det innan jag kan se klart men jag vet att livet är då väldigt upp och ner. Hela min kropp åker i en berg- och dalbana i känslorna, jag känner med hela mig på både gott och ont och med tanke på att jag är en envis, känslokall skorpion så är ju det faktiskt bara positivt! Årets höjdpunkt var ju givetvis att lillan föddes och alla fina stunder ihop med både barnen och karln, alla stunder av total medvetenhet om livet exakt just där jag befann mig! Alla stunder då livet liksom glimmade till lite extra av stjärnglans och allt kändes perfekt. Jag är tacksam över att det mesta slagit så väl ut sedan vi flyttade, skrutten trivs som bara den både i skolan och med kompisar, han har anpassat sig så bra även till att bli storebror och det sköter han fantastiskt bra. Han är den bästaste storebrodern ever! Jag är så lycklig över min karln, trots att han har sina sidor och egenheter men det är ju helt sagolikt att jag fortfarande får hjärtklappning av att titta på honom och liksom känner den där sprängande lyckokänslan i hjärtat. Det är fan kärlek det!
Jag är tacksam över att jag lyckats träffa fina vänner här uppe, det är ett par stycken som jag liksom kommit lite mer nära och det gör mig varm och glad i själen. Nu är det egentligen bara ett nytt jobb som fattas och det är ju något som jag tänkt ta tag i nu den närmaste tiden...  
Det jag vill förändra under detta år är mitt egna sätt att tänka och reagera. Jag ska försöka sluta tänka så mycket och handla mer istället. Säga vad jag tycker och känner och inte bara bita ihop. Jag ska försöka strukturera upp livet så att det flyter på så bra det bara kan och så ska jag njuta av alla små stunder av lycka och välmående och verkligen försöka bevara den känslan i kroppen så länge det bara går.


Livet är underbart, spännande, skrämmande, skräckinjagande, passionerat, känslofyllt, plågsamt, smärtande, sagolikt och alldeles, alldeles fantastiskt!

"Det är en helt ny värld och det är bara att hänga på!"

Må gott alla glada och jag hoppas att 2011 blir precis vad ni önskat!