Började lyssna på en gammal spellista i datorn häromdagen och det dök upp en sjuhelvetes massa låtar ifrån förr och till varje låt hade jag något speciellt minne som jag tänkte tillbaka på. Var en hel eftermiddag full med återblickar om hur livet sett ut, vad man gjort, vilka man umgåtts med och hur livet kändes i allmänhet. Det är så himla konstigt bara, för att livet som det är nu så känns det ju som att det alltid varit?! Mystiskt!

Veckan som gått har passerat i rasande takt. Karln har varit på arbetet mest hela tiden då de rivit och byggt om studion så honom har jag knappt sett till. Skrutten har varit rätt okey, en smula förpubertal och smådryg som vanligt men han har väl främst försökt att tjata ihjäl mig då han frågat efter karln stup i kvarten. Karln är ju hans stora idol och det märktes fort på skrutten att han saknade honom under veckan. Lillfian gnäller på som vanligt, hon är inte riktigt frisk ännu och det märks. Bitvis är hon skitpigg och busar på som en blådåre men sedan får hon gigantisk mammalängtan och bara måste upp i knät. Separationsångest kanske? Drygt som fan är det i allafall. Såå... på grund av veckans ovanligheter har hemmet förfallit totalt och idag finns det ingen återvändo utan det är bara att dra fram snabeldraken och ta sig ett ärevarv. Eller två kanske med tanke på den ofantliga mängden katthår överallt?! Jaja, rent ska det bli i vilket fall.

Hur mår jag då? Jodåå... kroppen värker en massa men jag försöker väl att igonera det så mycket det bara går. Kände mig grymt trött och kinkig igårkväll så jag la mig i sängen strax efter nio. Har nog inte hänt på jag vet inte hur länge, men jag blev så jävla sur när karln kom hem att det var liksom ingen idé att vara vaken något mer kände jag. Jag fick skrutten i säng, duschade och betalade räkningarna (och hua, nu är det fan tomt på kontot...) och sedan var det tack och godnatt. Anledningen till att jag blev sur på karln var ju grymt löjlig men just då höll fan topplocket på att gå i skallen. Han kom hem tidigare, trött som en gnu vilket jag förstår och på dåligt humör. Hemmet ser ut som sju svåra år eftersom jag inte hunnit göra något åt det på hela veckan och dessutom skulle jag iväg med skrutt på bandyn. Lillan kinkade som fan och karln lägger sig i soffan, kollar film på datorn med hörlurar på och stänger världen ute. Jättesnällt verkligen eftersom jag då måste skrika på honom att ta hand om dottern medans jag går iväg. Kommer hem efter en stund och måste börja med maten och då lämnar han henne i köket med mig där jag får stå bra länge med en unge på armen samtidigt som jag ska styra upp allt. Så ser det ut varje dag i min värld och det minsta jag kunde begära var ju för tusan att han skulle kunna ta henne under tiden så jag slapp ha henne runt mig. Det tog dock hundra år innan han kom och avlastade och då hade jag tänt på alla cylindrar på en gång. Dock är jag oerhört imponerad av mig själv eftersom jag faktiskt SA åt honom att jag blev sur och det är ett stort steg i min värld eftersom jag annars aldrig gjort så utan bara bitit ihop och varit arg inombords. Såå... en eloge till mig. Sen blev jag sur imorse också och det var ju inte riktigt rättvis men det bad jag om ursäkt för så nu känns det lungt i sinnet. Jag är trött och sur, han likaså efter att ha jobbat hårt. Klart som korvspad att det blir extra jobbigt för oss båda då. I helgen blir det lungt och stillsamt, ska ut och lämna jobbansökningar imorgon och annars bara försöka styra upp hemmet lite. Jag tror att skrutten ska följa med grannarna på buspalatset men det är jag inte hundra på ännu... jag hoppas på det dock för det skulle göra honom gott!

Igår innan jag somnade i min surfas i sängen så tänkte jag hur det blir när lillan börjar dagis och för första gången fick jag ångest över att andra människor ska ta hand om henne hela dagarna. Min lilla skrutta!! Hua, kändes jobbigt trots att jag vet att hon behöver få leka med andra barn och jag vet att hon kommer trivas som fan... men det kändes ändå jobbigt och det är med skräckblandad förtjusning jag inväntar dagisstarten. Eller förskolestarten menade jag, man måste ju vara korrekt i dagens läge så inte fröknarna.... nej jag menar förskolepersonalen inte blir kränkta. Ptss...

Har en smula jobbångest också. Samt ångest över ekonomin. Fuckit liksom. Fick dessutom brev ifrån försäkringskassan ang bostadsbidrag också att jag ska betala tillbaka en massa pengar. Jag tror dock att de är ute och cycklar eftersom jag vad jag minns inte fick något bostaddbidrag under 2009. Har beställt utdrag ifrån banken och ska kolla igenom det innan jag överklagar/meddelar en avbetalningsplan... Så jävla irriterande bara eftersom jag kastade alla bankuddrag för bara någon månad sen annars hade jag ju haft det hemma redan! SUCK! Man lär ju uppenbarligen spara ALLT i flera, flera år trots att man aldrig verkar behöva kolla upp något... Det var ju liksom därför som jag kastade allt när jag rensade bland papprena, har jag inte använt det på flera år behöver jag väl inte ha de nu?! Men johooodåå... LOAD säger jag om det! :/

Oh well... Fredag idag. Solen lyser fint och vackert och det är nästan plusgrader ute... Ska väl inte klaga egentligen!


.