Det är ju liksom helt galet, för tydligen så bor det en massa små hustomtar här hemma som gör saker hela tiden utan att man behöver engagera sig. Hela helgen har flytit på som tusan men jag har då inte sett röken av några små luvor!?! Mycket märkligt må jag säga!

I fredags fyllde min fina man år, vi fick lite besök under dagen och så bjöd vi ju middag på kvällen. Det var en jättemysig kväll, tänka sig vilken tur vi har som känner så bra människor?! Den ickelängrejättegravida fröken är så härlig och hennes söta barn funderar jag ju på att käka upp helt enkelt... Härligt! Jag komponerade ihop en tacopaj vilket jag aldrig gjort förut men det gick strålande och var riktigt gott enligt middagsgästerna!
Igår kom lillans farmor och sambo och firade karln, vi bjöd på ananaspaj och det fick ju godkänt det också... im on fire alltså! :D Dock är jag helt slut nu, har hållt på och grejjat som fan (eller vänta... var inte det tomtarna?!?) och känner mig en smula stressad eftersom jag har typ en miljard med saker som måste ordnas inom snar framtid och jag får liksom aldrig tid att göra det. Det är tydligen helt omöjligt att få några timmar i lugn och ro, helst då jag inte är helt apatiskt trött, utan att bli avbruten?! GAAAAHH. Dessutom har jag mensvärken ifrån helvetet också så igårkväll låg jag i soffan och nästan grinade för att det gjorde så ont... jefla skiiiit.

Försöker styra upp min framtidsplan här också... det ska ordnas, funderas och planeras som fan för att få allt att stämma och jag satt igår en sväng och kollade runt på olika utbildningar och hittade en som verkar passa. Den är på distans och treårig. Ska söka den iallafall, sedan får jag ta beslutet om hurvida jag ska eller inte beroende på hur livet ser ut då. Är ju mer än ett halvår kvar så det brinner ju inte i knutarna även om det börjar på... Det absolut optimala är ju att hitta ett jobb som jag trivs med så jag bara behöver göra det jag ska liksom och sedan få gå hem... Men jag är helt ny här, har inga kontakter, inget nätverk så jag får ju bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen som den är. Allt löser sig... på något sätt.

Jaha, nähe... ingen inspiration att göra något av allt som ska göras heller. Undrar om jag ska ta och lägga mig och sova lite helt sonika? Bara skita i allt och hoppas att det sker automatiskt? Eller att någon annan gör allt det tråkiga åt mig?

Solsidan ikväll. En ljusglimt i den gråa, regniga (tack och lov) tröttsamma söndagen iallafall. Alltid något!


.